Stadshuset i Falkenberg är ritat av Lennart Tham (1910-1961) och stod färdig 1959 efter en tävling och utdragen planeringsprocess som pågick från 1943-1960. Formspråket är renodlat modernt, med förankring i en nordisk tegelbyggnadstradition. Ambitionen var att åstadkomma en byggnad som inordnar sig i omgivningens skala och kvartersstruktur men samtidigt klart framträder som stadens viktigaste byggnad, demokratins finrum. Intentionerna har fallit mycket väl ut.
Ut mot Rådhustorget annonseras Stadshuset och dess funktion som publikt rum med en sandstensklädd kubisk volym, 12-15 meter hög och med genomgående resliga vertikala glaspartier som i en modern tolkning mimar den kolonburna portiken i ett antikt tempel. Kuben omsluter en vackert gestaltad förgård belägen en knapp meter ovanför torgnivå. Förgården leder vidare till stadshusets entré och kommunstyrelsens sammanträdessal i den lägre inre byggnadsdelen, med fasader i slaget rött tegel. Fasaderna kring förgården är övervägande slutna. Besökaren ges härigenom möjligheten att dröja en stund i ett skyddat och avskärmat rum mellan demokratins hus och torghandeln nedanför.
Mot förgården har kommunstyrelsesalens fasad försetts med en integrerad kopparsmideskonst (1959) av Erik Olsson som i expressiva figurer skildrar Falkenbergs historia med början i medeltiden och över de näringar som orten vuxit genom – fiske, sjöfart och handel. Ett fint sätt att förankra byggnaden och dess besökare i ett historiskt sammanhang.
Fasad och entrépartier har också i övrigt genomarbetade vackra smidesdetaljer som lamparmaturer, stuprör, fönsterbleck och ljusstolpar, ritade av Lennart Tham själv som även ritade stolar, bord och lampor.
Lennart Tham hör till den anonymare kvartilen bland 1900-talets framträdande arkitekter. Anders Rehnberg skriver i en utställningskatalog på Arkitekturmuseet (2004):
"Lennart Tham är inte omnämnd annat än flyktigt i arkitekturhistorien. Eva Rudberg nämner den känsliga inpassningen av Stadshuset i Falkenberg i den befintliga stadsmiljön på 7 spaltcentimeter i Arkitekturmuseets bok Att bygga ett land. En anledning till att han inte är mer uppmärksammad kan vara att det sena 1950-talet, den tid då han gör sina viktigaste hus, omedelbart efter betecknades som en tid av konstnärlig nedgång i svensk arkitektur. [...] Lennart Thams arkiv slängdes efter hans död, endast en del av de bygglovshandlingar och liknande som lämnats till offentliga arkiv finns bevarade."Vid sidan av Falkenbergs stadshus ritade Lennart Tham bland annat de två byggnaderna framför Klara kyrka, längs Klarabergsgatan mellan Sergels Torg och Centralen i Stockholm om vilka Anders Rehnberg skriver fint (citatet är förkortat):
"Det finns en sorts anonym arkitektur som vi passerar varje dag och lika ofta förbiser. Liksom många andra har jag ofta gått förbi två byggnader mellan Sergels Torg och Centralen i Stockholm, utan att tänka närmare på dem. När jag en dag lyfte blicken upptäckte jag engagemanget i det anonyma; i proportioneringen, i materialbehandlingen och i detaljerna. Det finns en medveten reducering av de arkitektoniska greppen som är välgörande för helheten. Mot gatan är uttrycket enhetligt, urbant och utåtriktat, mot kyrkogårdens äldre bebyggelse varierat och slutet."Samma omsorgsfullt genomtänkta variation i behandlingen av husets olika sidor är påtaglig i Falkenbergs stadshus.
Stadshuset i Falkenberg uttrycker genom sin pregnanta form en tydlig idé både om arkitekturens relation till stadens historia och till framsteget och om demokratin som sådan. Det är en byggnad som inte förminskar besökande kommunmedborgare genom några spelade imposanta grepp men däremot ställer krav på en bildad och engagerad allmänhet.
Byggnaden inrymde ursprungligen även stadsbibliotek och restaurang. Huset är idag byggnadsminnesförklarat sedan 2006 tillsammans med Rådhuset, Rådhustorget och det Rörbeckska huset.
Besökt: Juni 2009
